Pepparkakor

Jag har hittat en hel burk med nybakta pepparkakor. Till och med glaserade :-) Gott.. Haha.. Antalet börjar drastiskt minska. Har för mig (någonstans långt bak i huvudet) att min fru har sagt att den burken ska sparas och inte ätas upp förrän jul.. Kanske dags att stänga den nu då.. Hahaha..

Jag skrattar fast egentligen är jag inte så munter just nu. Låt mig börja med att berätta (om nu någon missat) att jag hatar denna kalla årstiden. Jag har brukat att älska den, men sedan världens bästa begravdes, så kan jag bara inte med denna kylan och tanken på graven! Jag störs av tanken på att hennes lilla kropp har sänkts ner i jorden. Ja jag vet det var länge sedan nu (snart 4 år sedan). Men det är lika otänkbart och oacceptabelt för det! Sorry! Jag är ledsen om någon är trött på mitt gnällande och att jag hänger upp mig på vissa detaljer. Men såhär känner jag! Och jag är av den bestämda åsikten att man ska berätta när man inte mår bra och störs av något. Är det någon som inte gillar vad jag tycker, tänker och säger, så ger jag ju dem i sådana fall en chans att gå. Detta är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att blir en minnesblogg för E. Men hon är en del av mig och mitt liv, så därför dyker hon upp lite då och då i bloggen, precis som de flesta andra i min närhet!

Lyktorna på kyrkogården tycker jag är fina! Det är verkligen en fin tradition. Den som än kom på den traditionen, tack! Det är inte så mycket att jag tror att E och alla andra är vid graven, för jag tror inte alls att de är där. Men graven är ju ändå den sista plats där vi lämnade hennes kropp, och på det viset en symbol för henne. Åh ja... Tiden går och det känns lite lättare. Framförallt, på ett konstigt sätt för henne kropp finns ju inte ens kvar där nere i jorden. Tror jag i alla fall. Jag vet inte hur lång tid det tar för en kropp att förmultra.

För att återgå till de levande. Så sitter sonen N och tittar på film i vardagsrummet och ropar på mig. Dags att umgås med familjen. Flummar vidare en annan dag ;-)