Tufft

Förlåt att jag inte skrivit på länge. Det är bara det att jag inte orkat. Jag har inte haft lust.. Jag har bara inte kunnat...

Gustav har börjat inskolning på förskolan denna veckan. Det känns tufft... Jag är blödig. Men han har hur kul som helst. Jag har varit med hela tiden dessa dagar. Igår och idag gick jag runt lite och tittade.. Medvetet för att han skulle få en chans att utforska utan mig, och med hjälp av sin helt fantastiska fröken :) I morgon ska jag gå ifrån avdeningen en stund. Jikes.. Än en gång... Jag är blödig och han är modig! Noah är med och visar och donar.. Puffar lillebror framåt.. Så kul att de har varandra.. Syskonen Lindekvist.. Så mycket kärlek!

Jag mår inte bra.. Jag är i en svacka, i dimma, i nattmörk himmel.. Men barnen mår bra. Det är huvudsaken. Jag saknar E så himla mycket... Himla.. Hm... Hon är borta och jag är här. Jag har inte hållit hennes hand på så länge.. Saknaden är enorm.. Den fysiska smärtan.. Saknaden av hennes händer, kramar, pussar och psykiskt... E i mina drömmar, små minnessaker överallt... Skolstart.. Pirr i magen för många, ett nytt kapitel i livet.. Men E fick inte uppleva det. Hon började inte skolan.. Ibland glömmer jag det faktum att hennes liv var så kort..

7 årsdagen i september närmar sig... 7 år skulle hon varit... I stället var det bara 3 år på jorden.. Det 4:de påbörjades, men hon var borta med vinden då... Jag saknar känns så futtigt... Kroppen gör ont... Den fysiska saknaden är nog värst... Jag vill inte känna såhär längre... Vill ha henne tillbaka!!!