Thursday, October 29, 2009

Det är vardagen man minns

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6034089.ab

Hon får mig att minnas Evelina. Denna underbara lilla tjej Elena. Elenas bok är det enda jag önskar mig i julklapp. Så vet ni det, ni som vill ha tips! Det är just alla de små sakerna som de lämnar kvar, som betyder så fruktansvärt mycket för oss som fortsätter leva. Allt man hittar när de inte längre är här. Små lappar, saker de fixat och gjort. MINNEN. Stora som små. Spår från en människa som en gång vandrade på denna jord. Nu finns bara minnena kvar och de håller jag hårt i. Så länge vi minns, så lever minnet av henne kvar. Jag kan titta på en film med Evelina och känna hennes närvaro så starkt. Det går inte att få ihop. Att den glada flickan som skrattar mot en i filmen, inte finns kvar på jorden. Bara en grav att gå till och saker, som hon en gång vårdade så ömt. Därför kunde vi aldrig ta bort hennes saker. En del står kvar i alla de vrår där hon lämnat dem, andra finns nerpackade, eller spridda till hennes familj, släkt och vänner.

Jag vill inte säga hejdå. Men jag måste fortsätta leva.

"Hej då jag måste släppa dig för att orka gå vidare." "Hej då, du finns inte mer, du är död."

1 comment: