Sin egen

Mycket riktigt begav jag, Sanna & Gustav oss till brorsan efter vi fikat. Där var det hight life. Glada skratt. Precis som det ska vara. Efter en stunds snackande m.m. bestämde vi oss för att gå hem. Sagt och gjort. Det var bara det att Noah inte skulle följa med hem. Suck. Jag vill bara ta min lille stora kille under armen och tvinga honom hem, men nej. Varför? Jag saknar honom så otroligt mycket och vill ha honom vid min sida hela tiden. Men inte kan jag föra över mitt "behov" på honom. Suck. Jobbigt att inse. Men han måste ju leva sitt liv också, inte bara följa oss. Ibland var det lättare när han var en pytteliten bebis och behövde en hela tiden. Nu är han en stor (snart) 4 åring, med egen vilja och andra behov. Det är inte lätt att släppa taget mer och mer, men jag har kommit att inse att Noah är sin egen - en fri själ som går sin egen väg.

Som tur är har jag ju Gustav som fortfarande är "pappig" och vill vara vid min sida :)

Så ikväll blev det till att sticka över till brorsan och hämta "my little man". Nu sover han gott på sitt rum. Kanske han har tid att umgås lite med mig i morgon?!

Nu blir det tv tittande här och förhoppningsvis lite bokläsande innan ögonen stängs för natten.

Tjing!